Pollysvull

Ibland kan jag bli extremt sugen på choklad. Så extremt så att jag bara måste vräka i mig chokladen i sån desperation så man skulle kunna tro att det är sista gången jag får äta choklad. Ikväll slog detta sug till med buller och bång. Det var ett tag sen detta sug slog till men nu var det alltså dax igen. Jag började viska Polly... Polly... Polly... och väntade på respons från Johan. Först verkade han ignorera mig, men sen slog han upp blicken och tittade ut. Det regnade. Jag fortsatte: Polly, Polly, Polly. Vem tror ni sitter här med en påse Polly? 8 minuter tog det. Tack älskling!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0